Konst

Liljevalchs vårsalong 2025

Jag blev ju nyfiken när jag läste Klimakteriehäxans inlägg om vårsalongen och upptäckte att konstverken finns upplagda på Liljevalchs hemsida så nu kan vi se dem och skriva vilka vi gillar eller inte gillar. 🙂

Jag börjar med en konstnär från Boden, Ulrika Lundmark med konstverket ”En balja kaffe för de trötta”.

Titel:187. En balja kaffe för de trötta
Teknik:Tuftat garn

Detta är en tredimensionell form av tuftat garn.
En kopp med fat, som jag så många gånger förut gjort i lera på drejskivan, nu istället i textil och stort format. Tanken bakom att göra koppen är vår tradition att dricka kaffe, något att samlas runt, koppen med het dryck, den moderna lägerelden. Ta en fika, the Swedish fika. I Norrbotten är det mörkt länge på vinterhalvåret, då kan det behövas att man samlas runt lägerelden, den stora heta koppen kaffe, för att hålla sig vaken.

Jag heter Ulrika Lundmark och är verksam i Boden, Norrbotten.
Vill ni se mer av vad jag skapar och jobbar med på dagarna, så gå in på Karinulrikart på instagram och Ulrika Lundmark Konst på Facebook, passa på att följa mig där.

Men nu till några andra konstverk. https://liljevalchs.se/kalender/varsalongen-2025/ Om du klickar på bilderna så kan du läsa om konstverken.

Det här konstverket fångade mig och när jag läste om det så gillade jag det ännu mer, så därför lägger jag in texten också.

Titel:190. Det var en gång en skog (de gröna)
Teknik: Virkad skulptur, 2 delar

Naturen har alltid haft en central roll i mitt konstnärskap som i 15 år varit textil & skulptural. Jag växte upp med den värmländska skogen runt husknuten, och livet med skogen har alltid varit min vardag. Stubbarna växte fram efter en paus från virkandet, men plötsligt fanns ett längt i fingrarna igen efter att virka årsringar. Ni vet så där när skapandet är helt omöjligt att hejda. När en stubbe var klar föddes idén att virka ett helt kalhygge. Detta samtidigt som min närmsta skog hemma blev skövlad och försvann.

I virkning kräver varje maska tid, tålamod och uppmärksamhet – en process som speglar de decennier och århundraden det tar för träd att växa och skogar att frodas. Stubbarna representerar inte bara resterna av vad som en gång var levande skog, de är minnesmärken och en påminnelse om det som gått förlorat. Jag dras till kontraster, här i spänningen mellan textilens omsorgsfulla skapandeprocess och den snabba destruktiviteten i ett kalhygge.

Nuförtiden är skogen och framförallt urskogen ingen självklarhet. Med dagens skogsbruk som varit rådande i decennier, är den en minoritet. Av all skog finns bara 0.3 procent urskog kvar. Detta verk är en önskan över att så frön i alla er som älskar skog eller minns på nytt att ni gör det. Köp skog och låt den vara, plantera träd, läs böcker om hyggesfritt skogsbruk, lär era barn och er själva hur viktig skogen är för allt liv.
Och när ni är där, glöm inte att vila en stund i mossan o njut av suset.

Instagram @Virkerskan

Jag hann inte så långt på sidan förrän jag såg nästa konstverk som jag gillar! 🙂

Titel:145. Värmeväxlare
Teknik:Svensk furu

Byggt på Island av svenskt virke, blir verket en manifestation av den svenska skogens roll som handelsvara. Sågat virke var 2023 Sveriges femte mest exporterade råvara – en
industri som format både landskap och ekonomi. Verket gestaltar därmed subtilt problematiken i hur vi exploaterar och omformar naturen till ekonomisk nytta. Trä, en råvara men även en levd erfarenhet i arbetet att låta skogen värma våra hem. I detta förskjutna materialmöte bildas en paradox som öppnar en rad frågor om skogens materialitet, dess symbolik och plats i vår samtid.

När verket ställdes ut i den botaniska trädgården i Reykjavik blev det både en avvikelse och en förlängning av omgivningen – ett skogsväsen som återvänt i en ny, artificiell form. Då gav det nakna materialet en känsla av utsatthet, men kan i en annan miljö frammana en taktil värme. Som att träet brinner och frigör den energi som lagrats i dess cellväggar. Och brinner gör det. Klimatförändringarna och industrialiserat skogsbruk har skapat en ny verklighet där skogsbränder blivit en allt vanligare del av ekosystemet. Träden, dessa “jordens lungor”, är både vår resurs och vår risk, vår livlina och vår undergång.

Verket förenar det familjära och främmande, det trygga och hotfulla. Det är en påminnelse om att vi lever i ett landskap format av ekonomiska beslut, men också av sköra ekologiska samband. Träelementet är en skulptur av stillhet, men bär i sig rörelsen av något större – en långsam, men obeveklig omvandling av världen vi lever i.

Instagram: linneajonsson.se
linneajonsson@mail.com

Jag upptäckte att jag föll för ett tema och kan inte låta bli att lägga in texten om konstverken. Temat är naturen/skogen och ekonomisk vinning, som är aktuellt just nu när stora områden med skog blir till kalhyggen och långtradare efter långtradare kör iväg med timret.

Titel:19. Gränsland
Teknik:Trä, metall, skinn och sten, 3 delar

Gränsland – det som förenar två tillstånd.
Symboler för skydd och liv på brända rester av trä. Föremålen skildrar gränslandet mellan att vörda och värna om naturen vi lever av och hur vi utarmar landskapet och dess resurser för ekonomisk vinning. Två skilda sätt att leva av naturen, går de att förena? Det taktila har varit fokus i skapandet av föremålen för att man ska kunna uppleva dem med flera sinnen.
• Solen och kvarnhjulet symboliserar livets gång. Heliga ting avbildades på stenar och och när man målade stenhällar används rödockra eftersom det är en helig färg.
• Renen är symbol för överlevnad i form av kläder, mat, verktyg och hantverksföremål till byteshandel.
• Livets träd och källa. Metall ger skydd mot onda andar och visar även grupptillhörighet och rikedom.
Material: Furu, tenn, sandsten, renskinn samt textil.
Ytbehandling: Föremålen är brända och vaxade.

Jag får stoppa här för annars blir det ett mycket långt inlägg men skriv gärna vad du tycker om konstverken och berätta gärna vilka du gillar eller inte gillar på vårsalongen. https://liljevalchs.se/kalender/varsalongen-2025/