Gruvan
Visst har jag sett gruvområdet på tv men det är ingenting mot för att se det i verkligheten. Jag tyckte att det var ett gigantiskt område! Vi börjar med att besöka Gruvstadsparken som har utsikt över gruvområdet.
Bilder på gamla och nya stadshuset.
Text på skylten:
Gruvstadsparken
Här stod tidigare Kirunas första stadshus Igloo som invigdes 1963. Byggnaden var ritad av Arthur von Schmalensee och hade tegelklädda fasader medan interiören dominerade av av den stora entréhallen, känd under namnet, ”Kirunabornas vardagsrum”.
Stadshuset skyddades som byggnadsminne enligt kulturmiljölagen 2001. Detta upphävdes på grund utav påverkan från gruvdriften och byggnaden revs 2019 som en del av samhällsomvandlingen.
På byggnadens tak stod en av Kirunas viktigaste landmärken, stadshusets klocktorn. Klocktornet har monterats ner och är flyttad till torget intill nya stadshuset – Kristallen. I byggnaden fanns många detaljer och konstverk av hög kvalitet som har bevarats och kommer att återbrukas i nya centrum.
Till exempel har ytterdörrarnas handtag i trä, formgivna och snidade av Esaias Poggats, monterats på det nya stadshuset. En del detaljer har även återbrukats i gestaltningen av gamla stadshustomten så som tegel till grillplats, räcken vid utsiktsplats, takkonstruktion till scenen och klocktornsfundament som en del av sittplatser, samt entrétrappan.
För mer information, besök:
samhallsomvandling.lkab.com
kiruna.se/stadsomvandling På den här hemsidan kan du se bilder över nya och gamla centrum.
Gruvstadsparken där gamla stadshuset har stått.
Utsiktsplatsen med räcken från gamla stadshuset skymtar man bakom staketet, där man kunnat se ner i gropen men nu är det området avspärrat. LKAB:s kontorsbyggnad på andra sidan gropen.
Avspärrningen är efter hela kanten. Vy mot järnvägsområdet och vindkraftverk på bergen i bakgrunden.
Järnvägsområdet och vi ser att det finns en sjö bortanför.
Vi gissade att det här är någon typ av kännare som mäter vibrationer i marken. Det fanns flera stycken efter gångvägen vid staketet.
Gruvområdet med byggnaderna som också står på kanten av gropen. När jag ser hur stort området är, vilket inte bilderna visar, så tänker jag vad människan kan åstadkomma på 126 år och göra stora förändringar i naturen, till och med gräva/mala ner stora massiva berg som inte kommer att återuppstå när man har lämnat platsen.
Utsikten mot gruvan från ett bostadsområde. Det dammar mycket från gruvan och den avger en doft av malm.
Och hur doftar malm då? 😉
Området är verkligen imponerande med tanke på dess storlek. Och då är det säkert inte ens ett av de största i världen gissar jag.
Försökt hitta mera info om den orangea mojängen, men lyckades inte, så jar litar på din gissning;-)
Och ni hade tur med vädret. Så fina bilder:-)
Det är lite svårt att beskriva hur malm luktar men ”metalliskt och lite jordigt”. 🙂
Jag skulle ju ha frågat personalen i butiken om konstverket men det tänkte jag inte på just då. 🙂
Ja, det var soligt och varmt hela helgen. En aning blåsigt en dag men sen var det bara en liten bris eller vindstilla,
så Kiruna visade sig upp sin bästa sida. Tack för att du är in och läser inläggen och kommenterar. 🙂
Jag har haft en kamrat som jobbat där just med att köra en… ja vad säger man en med ett stort flak. Två andra kamrater har varit på studiebesök nere i gruvan. Man kan nog aldrig föreställa sig hur stort det är. Jag kan ana att det luktar malm där uppe. Mycket fint dokumenterat.
Kan din kamrat ha kört dumper? Jo, det är nog en och annan som har varit på besök i gruvan men jag avstår gärna. 😉
Tack för att du gillade inläggen om Kiruna.
Du skriver så bra och omfattande av gruvan! Mäktig ruvar tillgångarna och förändringarnas vindar som blåser fram och åter i ett långt liv, från då tidens till nutidens och framåt-tiden. Bilderna ger ändå sina stora vyer, bara att njuta.
Kommer osökt på Åsa Larssons böcker och filmer om Rebecka M. Fädernas missgärningar. Det är något med ”norrheten”.
Kiruna så vackert namn; nordsamiskans Giron. Finskans Kiiruna, meänkieli Kieruna.
Tack🙏
Tack igen. 🙂 Så roligt att höra. Den boken tror jag inte att jag har läst av Åsa Larsson, det får jag kolla. Visst är vi eljest vi som bor i norr. Vi blir som alla andra
präglade av platsen vi bor på och här kan platsen vara något utmanande. 😉 Visst är Kiruna ett vackert namn på alla språken.
Glömde lukten – den som känt den vet ju – jag har det tillgodo. Metallisk och jordig som du skriver – och kanske något”gruvig” …
Ja, gruvig lukt kan nog vara en bra beskrivning. 🙂 Jag känner igen doften från malmtågen som passerar Boden. Men det är inte enkelt att
beskriva en doft för någon som inte har känt den. 🙂