Konstutställning Mats Wikström
Nu får du följa med till Kulturens Hus i Luleå och se delar av Mats Wikströms konstutställning.
Utanför ingången möts vi av den här träskylten med namnet på orten där Mats Wikström bor. Nedan kan du läsa mer om honom och utställningen, men lite längre ner i inlägget får utställningen en dramatisk vändning….ska det sluta lyckligt?
Det är väldigt mycket fokus på konstnären. Det är lite som att besöka ett analogt Instagram. 😉
Skuggspel
Det är nu vi kommer till det dramatiska. Konstnären upptäcker under en visning av sin utställning att ett konstföremål saknas.
Dagen efter var konstverket återfunnet på ett något oväntat sätt.
Händelsen fick ett lyckligt slut och ekorren är tillbaka på sin plats i konsthallen efter stölden.
Vilket inlägg och vilken (märklig) konstnär? För att inte tala upp cliffhangerns upplösning. Gissar att konstnären är minst sagt excentrisk, men det är ju bara en fördel när man är konstnär. Gillade Treo-konstverket. Å jag funderar på om han fick rören från Treo eller om han ”missbrukade” Treo ett tag för att skapa ”tavlan”. Älskar huvudet som jag gissar ska föreställa konstnären själv.
Att stjäla den heilande ekorren – ja, med tanke på hur liten skulpturen är och att den inte är ”fastkedjad” eller försett med stöldskydd, så ber man faktiskt om det… Bra att den gamla damen läste tidningen och Ekorren kunde hittas. Hur gick det med tjuven då? Om hon fick ekorren i present måste hon ju veta vem som gav henne ekorren. Så nyfiken jag blev nu;-)
Ett inlägg helt i min smak:-) Fick du träffa konstnären?
PS. Den heilande ekorren påminner om dessa guldkatter som ”viftar” med högra ”armen”. De finns ofta på japanska/vietnamesiska restauranger och ska föreställa rikedom och glädje. DS.
Stort tack för besöket här på Kulturens hus i Luleå. Väldigt roligt att du tar med oss hit. Detta är en konstnär jag inte tidigare hört talas om men nu vet jag mer. Intressant både med det du berättar det som fanns att läsa i tidningarna.
Spännande variationer på alstren.
Intressant med den heilande ekorren. Dels stölden och delsatt den återfanns hos damen som inte alls från början visste att den var stulen. Men givetvis vet ju damen vem som gav henne ekorren. Men det behöver ju inte bli offentligt. Den kom ju tillbaka
Ja, det blev en märklig händelse och en historia runt ekorren som jag tror blev såld.
Vilket lyckligt slut! Kreativt med att få måla på vykort sådär 🙂
Haha, ekorren var det som var intressant tyckte jag, den var fint gjord och jag begrep grejen. Annars representerar han inte någon konstriktning som jag begriper och det beror på att jag inte är bevandrad inom konstens olika områden. Men det var kul att se, och vilken knorr det blev med den stulna ekorren! Undrar vem det var som skänkte den till den gamla damen? Ett barnbarn?
Ja, visst blir man nyfiken på vem som lämnade över ekorren till gamla damen.
Det var en speciell konstutställning och som jag skrev tidigare, lite av att besöka ett analogt Instagram. 😉
Hej du och tack för hinten på mail 🙂
Det här är intressant och spännande på flera plan; konstnären själv och hans verk! Vad är konst? Var går gränsen om det finns? Jag njuter såväl bilderna av konstnären i olika skepnader som idéer som texterna kring!! Idén om att låta besökarna rita på alstret är suveränt drag kan jag tycka. Och konstverken såklart!! Detaljerna och helheten i färg och form! Försvinnandet ger minsann en superknorr; Vem tog ekorren? Konstnären som använder ilskan som driv gillar jag – det ger ju ännu flera frågor 🙂
Din point med analogt Instagram får mig att nicka och humma :-):-)
Så fick jag veta att Sunderbyn Folkhögskola också har konstlinje.
Tack för att jag fick denna upplevelsen ialla bilderna; det är skönt få tänka till och vidga vyerna med kunskap om eller inte – men upplevelsen som sitter kvar när en går därifrån – utan verk köpt eller taget! Very much indeed!
Ha det!
Varsågod!
Det var roligt att du tittade in. 🙂
Jo, visst är det roligt att besökarna har ritat på fotona.