Roligt att ni var några som gillade Luleås Stadshus, så det blir ett till inlägg om Luleå och länkar till ett radioprogram i P1 med Mark Isitt som tittat på byggnader i centrum. Programmet är från 2017 och en del har hänt sedan dess, som jag har skrivit om längre ner i inlägget och det blev längre än vad jag hade tänkt mig. 🙂

Bilder och texter är lånade från SR:s hemsida.

Luleås motgångar märks i arkitekturen
Luleås Manhattan-liknande gatunät leder till en nästan konstant vind som drar genom staden. Men trots den motvind som staden och dess arkitektur mött sprudlar nu Luleå av livsglädje.

Luleås fyra bästa byggnader tillkom under en period av fem år på 50-talet enligt Mark Isitt. Bergnäsbron, stadshuset, gallerian Shopping och posthuset beskriver han som det som sticker ut i staden.

”Det var fem fullkomligt dynamiska år, sedan dess har väldigt lite hänt”, säger Mark Isitt.

I alla fall inom arkitekturen. 

Stålverk 80, den uteblivna jättesatsningen på industrin i Luleå, är en brytpunkt i stadens arkitektur. Det som tillkommit efter 1976, alltså efter stålverk 80, känns rent sovjetiskt – det verkar som att man då var glad bara någon ville bygga i staden. Mark Isitt beskriver det som byggdes åren efter som ”lådor i hudfärgad plåt”, ibland med turkosa fönsterkarmar.

”Ungefär som att måla lite ögonskugga på en gris, om ni förstår vad jag menar”. Mark Isitt

Men motgångarna till trots är Luleå nu på språng igen, enligt de politiker som han möter under sin resa. Låg arbetslöshet, hög tillväxt och framtidstro är det som präglar staden idag. Och ett kulturhus som lämnar mer att önska, trots att internationella stjärnarkitekter bjudits in till att designa. 

”Man får in allt möjligt spektakulärt och man väljer en byggnad som skulle kunna vara ett bil-showroom”. Mark Isitt

Länk till radioprogrammet: https://sverigesradio.se/avsnitt/951202 (längd 24 min). På hemsidan finns ett bildspel med fler bilder från Luleå.

Jag valde ut den här bilden eftersom gångbron över Södra hamnleden inte längre finns kvar. Gångbron hade smeknamnet ”Helröret” och ”Urinröret”, och föredrar ”helröret”, men efter rivningen såldes delar av det.

Intressant är kostnaden för vad man beräknat vad rivningen skulle kosta. Man kom fram till att en rivning skulle kosta kosta 1,3 miljoner medan det skulle kosta 7 miljoner att renovera den, med en driftskostnad på 1 miljon per år, medan en arkitekt uppgav att en renovering inte skulle kosta mer än 2 miljoner kronor. Men notan för rivningen slutade på 6 miljoner, eftersom man inte räknat med rivningen av betongfundamenten på 220 ton styck som gångbron stod på. 💸 💸 💸 

Nåja, den såldes för 0 kronor till Kronogård i närheten av Kåbdalis, där man hade planer på att bygga om gångbron till ett norrskenshotell men de planerna blev inte av och det skickades tillbaka till Luleå för destruktion men räddades av Bälingegården för att användas som växthus.

En till länk om gångbron för den som vill fördjupa sig. (Lång text).
https://kulturmiljonorrbotten.com/2021/09/24/helroret-i-lulea-vad-var-egentligen-grejen/

Till höger i bild kan du se delar av gångbron (i blått) som växthus. (bild från Bälingegårdens hemsida)
P4 Norrbotten: http://Helröret skulle skrotas – blir växthus i Bälinge (längd 1.56).

Men den har varit till salu igen. 🙂

Gångbron blev berest efter rivningen. 😉